fredag 3 juli 2015

Kompost på en lastpall

Komposten gillar ett skuggigt läge så den inte torkar ut, torkar den ut får man vattna så att processen inte stannar av.

Eftersom jag odlar mycket har jag skapat egna jordfabriker, för att undvika att behöva köpa en massa onödiga säckar med jord. Jag har en sluten varmkompost där vi slänger allt matavfall, en stor hög med trädgårdsavfall och så denna lilla trädgårdskompost som vi byggt ovanpå en lastpall. I den lägger vi trädgårdsavfall såsom blast, små kvistar, ogräs och löv. När kompostmaterialet förmultnat blir det fin kompostjord som jag använder i köksträdgården.

Det som är så häftigt med att kompostera själv är att man kan följa hela kretsloppet från frö, till grönsak och åter till jord. Förr tyckte jag att kompostera var tråkigt och töntigt. Nu tycker jag att det är något av det coolaste man kan göra.

//Sofia

Har du aldrig komposterat men är nyfiken på det kan du läsa lite mer om det här >>



tisdag 30 juni 2015

7 tips på hur jeansen kan återanvändas


Många bakfickor kan bli smart förvaring till pysselrummet och en helt ny typ av jeansklänning.

Som underlägg till dukningen.

Snygg matta av gamla jenas, en bakficka blev en hängare till mobilen, massor av gamla jeans
blev en sittpuff och skor kan man också göra.

Visste du att det går åt cirka 10 000 liter vatten till att producera ett par jeans?! Alltså TIO TUSEN! Det är detsamma som 67 fyllda badkar. Det är helt galet mycket! Jeansen är alltså värdefulla plagg.

Ungefär 350 dagar per år har jag klänning på mig, men vissa dagar känner jag bara för byxor och då är det jeansen som gäller. Några av mina jeans är rejält slitna och använda och har gått sönder på flera håll och kanter, men jag har limmat på lappar, från något färgglatt tyg eller ett annat jeanstyg från byxor som är utom all räddning. Då går de använda ett tag till ... kanske inte i de fina salongerna men det funkar fint hemma. Vill man inte laga byxorna kan ju jeansen bli en matta eller en smart förvaring till väggen.

//Sofia



torsdag 25 juni 2015

Växthuset - mitt andra hem

Här sitter jag på soffan varje dag.

Olivträdet trivs i värmen.

Barometern säger att det går mot vackrare väder.



Innan vi byggde vårt växthus så visste jag inte hur mycket jag tycker om växthus. Här älskar jag att vara, den där varma lite fuktiga och väldoftande atmosfären är fantastisk att bara vara i. Dessutom uppskattar jag - som är lite "allergisk" mot vind och blåst - att det alltid är vindstilla där inne. Att slå sig ner på soffan och äta lunch, en glasspinne eller att dricka en kopp te och se hur tomaterna växer för varje dag är obetalbart.


//Sofia



tisdag 23 juni 2015

När livet känns grått och trist



Jag är oftast på glatt humör när jag vaknar men alla dagar är inte rosenskimmrande. Ibland händer det att jag vaknar på morgonen och vill helst bara dra täcket över huvudet igen. Men så funkar det ju inte, så det är bara att pallra sig upp och beta av allt som ska göras. Det som funkar bäst för mig i de lägena och för få dagen att kännas bättre och gladare; är att klä mig extra fint och färgglatt. Färg påverkar humöret väldigt mycket, och känner man sig fin så blir man också glad. Det funkar i alla fall för mig.

//Sofia



tisdag 16 juni 2015

Odla pak choi / kinesiskt salladskål


En helt ny gröda för mig detta år är pak choi eller kinesiskt salladskål, som det också kallas. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag stoppade fröerna i jorden i mitt kallväxthus i slutet av februari. Men upp kom ståtliga blad med vita och krispiga stjälkar. De var otroligt enkla att odla och det blev mycket mat av dem. En perfekt gröda att fylla jordbänkarna i växthuset om vintern med, då de ändå står tomma i väntan på tomater, squash och gurka.

Hur smakar de då? De smakar gott och går att använda till mycket. Jag har ätit dem råa, haft dem i soppa, lasagne och i flera asiatiska rätter med både ris och nudlar.

Pak choi får ett högt odlingsbetyg från mig eftersom de var både enkla att odla och goda att äta.

//Sofia



fredag 12 juni 2015

Den magiska naturen

Stenmurar mitt ute i skogen får mig alltid att tänka på de hjältar som en gång i tiden släpat dit alla tunga stenar. 

Charmiga ödehus.

En ensam trana med några vildsvinskultingar i förgrunden.

Tänk att bära runt på den där kronan, nackmusklerna måste vara vältränade.

Vi bor nära naturen. Eller egentligen mitt i den faktiskt. Den här tiden på året, när kvällarna är som ljusast, brukar vi vid solnedgången åka på safari bara ett par kilometer hemifrån. Det är 100% säkert att man får se djur i hundratal; vildsvin, hjortar och älgar som fridfullt strosar omkring fritt i naturen. Det är som på savannen – fast i Sverige. Det är nästan magiskt.

//Sofia



onsdag 10 juni 2015

Skit samma



I vissa perioder tryter inspirationen och orken för allt man borde ta tag i. Och då kommer det motto som jag börjat leva efter väl till pass. Mottot är; Skit samma! Det finns så mycket saker som jag borde göra. Jag borde rensa ogräset, jag borde baka kakor och koka saft, jag borde plocka in vackra buketter med blommor, jag borde, jag borde... Nä, det borde jag inte alls, om jag inte känner för det. Det är faktiskt skit samma med vissa saker. Det kan väl inte vara så noga?

Det är så himla lätt att ställa en massa krav på sig själv om vad man borde göra när man ser alla inspirerande bilder, runt om på nätet och i sociala medier, på vad alla andra har gjort. Kakor har bakats, de nyplockade bären har saftats och syltats, fina pyssel har åstadkommits, goda maträtter med tjusiga dukningar har gjorts, vackra stilleben med färska blommor har arrangerats. Problemet är att alla de där sakerna och intrycken man får, har gjorts av många olika personer och inte av en enda person. Ändå är det lätt att lägga alla de där kraven på en enda person; nämligen sig själv. Inte konstigt att man blir trött. Själv har jag bara för tillfället lust att värma en matlåda från frysen i micron och äta direkt ur med en gaffel. Fast att jag vet att micron inte är bra. Men jag tänker; skit samma!


//Sofia



måndag 8 juni 2015

En helg i kärlekens tecken

Festlokalen var inrymd i en gammal lada och var helt magnifik.

Skirt och bohemiskt.

En skön hörna att hänga i.




Helgen som gick var som en riktig saga. Vi var på bröllop för Maria och Magnus, på en herrgård utanför Västerås. Allt var så otroligt fint ordnat och miljön var fullkomligt magisk. Bröllopet var så vackert arrangerat ute på en liten udde och tårar trillade utefter allas kinder.
Jag hade ingen kamera med mig men var bara tvungen att ta några bilder med telefonen. Att få umgås med massor av trevliga människor under en hel helg och avslappnade former var fantastiskt kul och givande. Jag fick träffa både gamla och nya insta-/bloggvänner såsom Maria, Malin, Angelica och Rania. En helg som gav massor med energi och kommer att finnas med i minnet för alltid!

//Sofia



fredag 5 juni 2015

Festligheter väntar


Idag reser vi iväg på en av sommarens höjdpunkter; ett bröllop där min bloggvän Maria gifter sig med sin Magnus. Festligheterna börjar redan ikväll med grillfest. Det ska bli så fantastiskt roligt.

När man odlar så är det dock ett problem när man ska lämna hemmet för några dagar eftersom växterna måste ha tillsyn och vatten. Så när vi reser iväg flyttar min kära mamma och moster in för att ha omsorg om både plantor och katter. En helt perfekt lösning.

//Sofia



tisdag 2 juni 2015

En vy från sjuksängen



Fjorton, femton, sexton ... Nu har jag räknat de där springorna i taket hur många gånger som helst. Snoret rinner som på en öppen kran, febern rasar och hostan är lika ihärdig och förgörande för mina stämband som en mördarsnigel på ett krispigt salladsblad.

När jag plöjt det mesta som jag vill se i svt plays arkiv, ett antal långfilmer av både bra och mindre bra valör, så tröttnar jag på att se på den där tv:n. Då är jag är glad över att kunna vila ögonen på den fantastiska lilla kristallkronan som hänger i taket i vårt sovrum. Kronan har jag fått som ett fint minne efter min morfar John och mormor Hilda – som bloggen ju förövrigt fått sitt namn efter.

Även om det är illa just nu så ser jag ändå en ljusning, snart är jag frisk igen. Och jag känner mig tacksam över det när jag tänker på dem som inte alltid blir friska utan måste ligga till sängs långt mer än 4 dagar. Ibland är det trots allt bra att tvingas ligga still och bara fundera.

//Sofia



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...