onsdag 1 oktober 2014

Nu blir vi två!



Idag för exakt fyra år sedan jobbade jag min allra första dag som egenföretagare. Inte en enda sekund har jag ångrat att jag sade upp mig för att satsa på min egen verksamhet. Det har varit otroligt mycket jobb, men också otroligt roligt. Tillfredsställelsen i att driva sitt eget företag och få det att fungera är enorm.

I fyra år har jag således också suttit alldeles ensam i mitt kontor, det har gått utmärkt eftersom jag trivs att jobba själv men visst har jag saknat ett bollplank ibland, någon att diskutera beslut med och att dela både framgångar och misslyckanden med. Så här exakt på dagen fyra år efter min start får jag nu sällskap. En partner i företaget. Någon att jobba tillsammans med. Någon som nu gjort exakt samma sak som mig och sagt upp sig från sin tjänst för att jobba som egenföretagare. Vi blir därmed ett familjeföretag eftersom jag får sällskap av min käre make i företaget. Tillsammans blir vi nu en liten reklambyrå, han kommer även att jobba med andra konsultuppdrag för företag och jag kommer givetvis att fortsätta med mina illustrationer i min webshop. Idag är första dagen på resten av vår framtid. Och det känns otroligt spännande! 

//Sofia



tisdag 30 september 2014

Det har hänt något i bloggvärlden



Har ni märkt att det hänt något i bloggvärlden? Många bloggar ebbar ut, det blir mindre och mindre aktivitet, interaktiviteten i kommentarsfälten minskar och det mesta kommenterandet förflyttas mer och mer till Instagram även om läsandet av bloggar består. Lite tråkigt kanske men samtidigt inte särskilt konstigt. Instagram är så enkelt och så lättillgängligt från telefonen, som man ofta surfar från. Det känns som om de som skapar bloggplattformarna inte riktigt följer efter vårt sätt att surfa och röra oss på internet idag. Enkelheten saknas. Vi har blivit bortskämda med att allt ska vara så himla enkelt och gå så snabbt. För att kommentera på en blogg tar ju faktiskt flera sekunder längre än vad det gör på Instagram ... Många har också efterfrågat smidiga like-knappar på blogginlägg bara för att visa sin uppskattning och att man gillar det, även om man inte orkar skriva en kommentar.

Men en styrka som bloggarna har som inte Instagram äger, är att man samlar ett fantastiskt arkiv med allt man gjort, och google hittar det. Googlar man på något bra recept på inlagd gurka, hur man bygger en stege eller en god lasagne så hamnar man alltid på någon blogg som delat med sig av det. Det är fantastiskt. Jag älskar bloggar. Och att blogga. Men jag önskar ibland att de vore lite smidigare. Eller så är det jag som blivit lat ...

//Sofia



fredag 26 september 2014

Mat efter säsong


Just nu är rotfrukter otroligt billigt.



Häromveckan blev jag intervjuad av Expressen om att äta mat efter vår svenska säsong och vilka fördelar det har ur flera aspekter. Det blir nyttigare, godare, billigare och mer klimatsmart. Vi har dessvärre blivit bortskämda med en konstant tillgång på all typ av mat året runt och förväntar oss att det ska finnas både jordgubbar och gurkor mitt i vintern. Om vi istället vande oss vid att äta mat, som inte går att lagra, då den är i säsong här i Sverige så skulle vi slippa en massa onödiga transporter. Dessutom skulle vi få lära oss att längta, det är underbart att få längta lite ibland. Och när man väl får sätta tänderna i säsongens första smakrika tomat eller söta knallröda jordgubbe så förhöjer den där längtan smaken och tillfredsställelsen ytterligare.

Varför blir det nyttigare? Om maten inte behöver fraktas långt så behöver den inte skördas så tidigt att frukten/grönsaken inte hunnit tillgodogöra sig all näring, och så snart den skördats så börjar nedbrytningen av näringsämnena. Så om du äter en grönsak som legat länge så kan du vara säker på att näringen inte är densamma som om du ätit den nyskördad.

Varför blir det godare? Om frukten eller grönsaken får mogna i solen istället för i uppvärmda växthus om vintern så gagnar det smaken med mer sötma och fyllighet. För visst har man ätit en tomat på vintern och undrat vad tomatsmaken tog vägen, man äter något som ser ut som en tomat men det smakar ingenting, och det beror på att den växt upp i ett växthus med uppvärmning och artificiellt ljus samt att det fått skördats innan den varit mogen eftersom den ska fraktas långt.

Varför blir det billigare? Det handlar om tillgång och efterfrågan. Just nu är det skördetid här i Sverige och därför finns det massor av frukt och grönsaker och då blir det ju förstås billigare. Om man tvunget vill ha något mitt i vintern som har fått fraktas långt så säger det ju sig själv att det blir dyrare.

Varför blir det mer klimatsmart? Om vi vill ha mat som egentligen inte borde gå att få mitt i vintern i vår del av världen så måste den antingen fraktas långt eller drivas upp i uppvärmda växthus och det kan ju vem som helst räkna ut att det inte är särskilt miljösunt.


//Sofia



onsdag 24 september 2014

Äppelchips


Just nu är det det äppeltider och många fruktträd dignar av godsaker. Här försöker jag ta om hand så mycket som möjligt från våra egna träd. Dels så skalar jag, klyftar och fryser in i påsar för att ha försörjningen säkrad hela året. Klyftorna använder jag sedan till goda pajer men också som utfyllnad i mat exempelvis lasagne eller quornfärssås.

I år testade jag också att göra äppelchips. Det blev förbannat gott! Jag skar i tunna skivor, lade på plåtar strödde över kanel och satte sedan in i ugnen på ca 75 grader i 4 timmar, med en springa öppen i luckan så att fukten kan leta sig ut. Man kan ju också hänga upp äppelringar på ett snöre eller en stång och låta torka i rumstemperatur. Hur som helst så var det inte sista omgången äppelchips jag gjorde. Perfekt tilltugg, och kanelen gjorde det väldigt gott.

Har du inga egna äppelträd kan du alltid kolla Fruktförmedlingen om det finns någon som vill dela med sig av sitt överskott av frukt.

//Sofia



måndag 22 september 2014

DIY: Godisskålar på fot


Glasburkar med lock, ljusstakar av porslin, glas, metall eller annat material,
knoppar samt Casco Epoxy SuperQuick.

Tryck ut limmet på ett tjockt papper och rör runt med en spatel så att de
blandar sig väl. Applicera ett tunt lager lim på båda ytorna och pressa
sedan samman och fixera i 2 minuter.

Stryk lim med spateln på knopparna och fäst sedan på burkens lock.
Tänk på att vara snabb eftersom limblandningen bara kan användas i 1 minut!

Man kan hitta så himla mycket grejer på loppis för några enstaka kronor som man enkelt kan göra om till nya saker. Jag gjorde ett par skålar på fot av glasburkar, ljusstakar och knoppar. Själv förvarar jag just nu nötter i dem i köket, även om det är godis på bilden, men man kan ju stoppa i nästan vad som helst.

Detta var ett av alla de pysselprojekt som jag jobbade med för en av mina kunder; Casco, som ville uppmuntra till att laga och göra om hellre än att slänga och köpa nytt. Återbruk är verkligen grymt bra!

Kolla gärna in fler av mina pyssel.

//Sofia



torsdag 18 september 2014

Vad behöver man egentligen?



Vad behöver man egentligen? När varit vuxen ett tag så har man hunnit köpa sig allt som behövs i ett hushåll och allt som man egentligen behöver - flera gånger om. För vad behöver man egentligen när man tänker efter? Det är klart att det är roligt att köpa nytt och man blir lycklig. En kort stund. Men på sikt är det ju inte alla de där prylarna, som ändå blir gamla och omoderna efterhand, som betyder något.

Trots att jag verkligen älskar att jobba med mitt företag - och det blir lätt väldigt mycket arbetstid som egenföretagare - så är det ändå fritiden när jag får pyssla med mina odlingar och att umgås med nära och kära som är mest värdefullt för mig. Och det kostar oftast inte så mycket mer än tid. Och det är den där tiden som jag vill köpa. Så istället för att spara ihop till en ny jacka, klocka eller resa, så tänker jag spara ihop till lite mer fritid. För tiden är faktiskt det finaste man kan unna sig, tycker jag.


//Sofia



tisdag 16 september 2014

En riktig gris


Det blev ganska många loppisar för min del i somras, i och med det blev det också några loppisfynd. En del kanske förfäras av min fula gris, men jag älskar den. Det är en gammal handmålad och stor spargris i porslin som har en oerhörd charm med sin trilska uppsyn.

När jag fick syn på den på loppisen så började mitt hjärta bulta lite extra och jag gick fram till försäljaren förberedd på en tuff förhandling om pris. Jag ville verkligen ha den, men samtidigt inte betala för mycket. Jag frågade vad den kostade och försäljaren passade tillbaka frågan genom att fråga vad jag ville betala. Jag hade kunnat tänka mig att betala en eller ett par hundra. Men det avslöjade jag ju såklart inte utan började med att bjuda en femtiolapp. Jag som hade väntat mig ett motbud blev förvånad då försäljaren sa att: -Oj, vill du betala så mycket så varsågod. I den förhandlingen blev vi båda vinnare, försäljaren blev supernöjd och jag blev supernöjd. Inte alla gånger det inträffar.

//Sofia



torsdag 11 september 2014

Grön samåkning


I Sverige finns det nästan fyra och en halv miljon bilar. Det är otroligt många. Många reser varje dag mellan olika destinationer. Själv så pendlade jag ensam i min bil varje dag innan jag sade upp mig för fyra år sedan, eftersom den vägen som jag färdades var nästintill omöjlig att pendla på annat sätt utan att behöva spendera halva arbetsdagen på olika bussar och tåg. Numera är det väldigt sällan jag är ute och åker men ibland händer det och ofta tar jag då bussen. Och när jag står där på busshållplatsen och väntar så svischar det förbi en massa bilar åt samma håll med en enda person i. Kanske ska flera av dem till destinationer i närheten av varandra, utan att veta om det. Så onödigt egentligen. Och så mycket trevligare det vore att resa tillsammans.

I somras fick jag höra om en sajt på nätet, GoMore, där man kopplar ihop just ensamma resenärer med potentiella passagerare. Vilket himla bra initiativ! Och vilken vinst på många sätt. Dels så spar man ju såklart på miljön i och med minskade utsläpp, man delar på bensinpengarna och framförallt blir det trevligare då man färdas tillsammans med någon och kanske får chansen på att lyssna på spännande berättelser. För mig som gillar att träffa och prata med nya människor känns det väldigt lockande. Jag nästan önskar att jag behövde åka någonstans så att jag kunde testa, men det får bli när det väl är dags. Jag kan ju inte ut och åka bara för åkandets skull. Eller?


//Sofia



tisdag 9 september 2014

Än är det inte över




Riktigt så här prunkande ser det förstås inte ut längre i min köksträdgård. Just nu hänger det mesta och ser dassigt ut. Med det finns gott om mat att hämta där under den ledsna blasten. Jag försöker utnyttja säsongen så gott jag kan genom att odla lite hela tiden. Rödlök och ännu en omgång med potatis satte jag för en månad sedan och snart är det dags att sätta vitlök, något som jag tänkt göra i många år men inte fått gjort - men i år ska det banne mig ske. Om en dryg månad eller så tänkte jag så morötter, palsternackor och svartrot så att de får en fint försprång till våren.

Om man bara odlar på våren och sommaren till så utnyttjar man ju bara hälften av säsongen. Jag ska försöka lära mig mer om att utnyttja hela året så mycket som det går. Odlingsplatsen finns ju redan så det gäller att optimera den året om. Men det är förstås svårare att bli lika motiverad till det under hösten, som när vårens varma strålar kikar fram och man inget hellre vill än att vara ute. Men jag tänker låta mig drivas av den underbara känslan att äta sin egenodlade mat, för den drivkraften är stark.

//Sofia



fredag 5 september 2014

Rödbetspaj med getost, honung och timjan


Just nu lagas det mat på allt som landen ger oss här hemma. Rödbetorna är många och därför blir det mycket mat med just rödbetor i. En riktig favorit är ett recept från min favoritbok Det gröna skafferiet; rödbetspaj med feta, honung och timjan. Dock bytte jag ut fetaosten mot getfärskost eftersom vi har en liten mysig getostgård alldeles i närheten och deras färskost är underbar. En sak som är så himla smidigt med paj är att det är gott att spara det som blir över och lägga i matlådan. Då blir man dessutom lycklig när man får så god lunch när tiden inte räcker till att laga något.

Fyllning
4 normalstora färska rödbetor
200 g fetaost
2 dl gräddfil, naturell yoghurt eller växtbaserad ex iMat Fraiche
1 ägg
1/2 msk flytande honung
1/2 tsk torkad timjan
1/2 tsk grovmalen svartpeppar
2 del riven ost
solroskärnor att strö över

Pajdeg
3 1/2 dl vetemjöl
150 g smör eller margarin
1 msk potatismjöl
1 msk vatten

Sätt ugnen på 200 grader. Koka rödbetorna i 20-30 minuter eller tills de blivit mjuka. Låt de svalna och gnid sedan av skalet. Skiva dem tunt.
Blanda alla ingredienser till pajdegen i en bunke och sedan knåda ihop en deg med händerna. Kavla ut degen och täck en ugnsform med det. Ställ svalt i 20 minuter och förgrädda sedan på 200 grader i 10 minuter.
smula sönder fetaosten/getfärskosten och blanda med yoghurt, ägg, honung och kryddorna.
Lägg ut rödbetsskivorna på pajbottnen. Täck med ostblandningen och toppa med ett lager riven ost.
Grädda i ca 30-40 minuter eller tills pajen fått fin färg. Rosta solroskärnor i en torr stekpanna och strö över den färdiga pajen.



//Sofia



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...