måndag 22 september 2014

DIY: Godisskålar på fot


Glasburkar med lock, ljusstakar av porslin, glas, metall eller annat material,
knoppar samt Casco Epoxy SuperQuick.

Tryck ut limmet på ett tjockt papper och rör runt med en spatel så att de
blandar sig väl. Applicera ett tunt lager lim på båda ytorna och pressa
sedan samman och fixera i 2 minuter.

Stryk lim med spateln på knopparna och fäst sedan på burkens lock.
Tänk på att vara snabb eftersom limblandningen bara kan användas i 1 minut!

Man kan hitta så himla mycket grejer på loppis för några enstaka kronor som man enkelt kan göra om till nya saker. Jag gjorde ett par skålar på fot av glasburkar, ljusstakar och knoppar. Själv förvarar jag just nu nötter i dem i köket, även om det är godis på bilden, men man kan ju stoppa i nästan vad som helst.

Detta var ett av alla de pysselprojekt som jag jobbade med för en av mina kunder; Casco, som ville uppmuntra till att laga och göra om hellre än att slänga och köpa nytt. Återbruk är verkligen grymt bra!

Kolla gärna in fler av mina pyssel.

//Sofia



torsdag 18 september 2014

Vad behöver man egentligen?



Vad behöver man egentligen? När varit vuxen ett tag så har man hunnit köpa sig allt som behövs i ett hushåll och allt som man egentligen behöver - flera gånger om. För vad behöver man egentligen när man tänker efter? Det är klart att det är roligt att köpa nytt och man blir lycklig. En kort stund. Men på sikt är det ju inte alla de där prylarna, som ändå blir gamla och omoderna efterhand, som betyder något.

Trots att jag verkligen älskar att jobba med mitt företag - och det blir lätt väldigt mycket arbetstid som egenföretagare - så är det ändå fritiden när jag får pyssla med mina odlingar och att umgås med nära och kära som är mest värdefullt för mig. Och det kostar oftast inte så mycket mer än tid. Och det är den där tiden som jag vill köpa. Så istället för att spara ihop till en ny jacka, klocka eller resa, så tänker jag spara ihop till lite mer fritid. För tiden är faktiskt det finaste man kan unna sig, tycker jag.


//Sofia



tisdag 16 september 2014

En riktig gris


Det blev ganska många loppisar för min del i somras, i och med det blev det också några loppisfynd. En del kanske förfäras av min fula gris, men jag älskar den. Det är en gammal handmålad och stor spargris i porslin som har en oerhörd charm med sin trilska uppsyn.

När jag fick syn på den på loppisen så började mitt hjärta bulta lite extra och jag gick fram till försäljaren förberedd på en tuff förhandling om pris. Jag ville verkligen ha den, men samtidigt inte betala för mycket. Jag frågade vad den kostade och försäljaren passade tillbaka frågan genom att fråga vad jag ville betala. Jag hade kunnat tänka mig att betala en eller ett par hundra. Men det avslöjade jag ju såklart inte utan började med att bjuda en femtiolapp. Jag som hade väntat mig ett motbud blev förvånad då försäljaren sa att: -Oj, vill du betala så mycket så varsågod. I den förhandlingen blev vi båda vinnare, försäljaren blev supernöjd och jag blev supernöjd. Inte alla gånger det inträffar.

//Sofia



torsdag 11 september 2014

Grön samåkning


I Sverige finns det nästan fyra och en halv miljon bilar. Det är otroligt många. Många reser varje dag mellan olika destinationer. Själv så pendlade jag ensam i min bil varje dag innan jag sade upp mig för fyra år sedan, eftersom den vägen som jag färdades var nästintill omöjlig att pendla på annat sätt utan att behöva spendera halva arbetsdagen på olika bussar och tåg. Numera är det väldigt sällan jag är ute och åker men ibland händer det och ofta tar jag då bussen. Och när jag står där på busshållplatsen och väntar så svischar det förbi en massa bilar åt samma håll med en enda person i. Kanske ska flera av dem till destinationer i närheten av varandra, utan att veta om det. Så onödigt egentligen. Och så mycket trevligare det vore att resa tillsammans.

I somras fick jag höra om en sajt på nätet, GoMore, där man kopplar ihop just ensamma resenärer med potentiella passagerare. Vilket himla bra initiativ! Och vilken vinst på många sätt. Dels så spar man ju såklart på miljön i och med minskade utsläpp, man delar på bensinpengarna och framförallt blir det trevligare då man färdas tillsammans med någon och kanske får chansen på att lyssna på spännande berättelser. För mig som gillar att träffa och prata med nya människor känns det väldigt lockande. Jag nästan önskar att jag behövde åka någonstans så att jag kunde testa, men det får bli när det väl är dags. Jag kan ju inte ut och åka bara för åkandets skull. Eller?


//Sofia



tisdag 9 september 2014

Än är det inte över




Riktigt så här prunkande ser det förstås inte ut längre i min köksträdgård. Just nu hänger det mesta och ser dassigt ut. Med det finns gott om mat att hämta där under den ledsna blasten. Jag försöker utnyttja säsongen så gott jag kan genom att odla lite hela tiden. Rödlök och ännu en omgång med potatis satte jag för en månad sedan och snart är det dags att sätta vitlök, något som jag tänkt göra i många år men inte fått gjort - men i år ska det banne mig ske. Om en dryg månad eller så tänkte jag så morötter, palsternackor och svartrot så att de får en fint försprång till våren.

Om man bara odlar på våren och sommaren till så utnyttjar man ju bara hälften av säsongen. Jag ska försöka lära mig mer om att utnyttja hela året så mycket som det går. Odlingsplatsen finns ju redan så det gäller att optimera den året om. Men det är förstås svårare att bli lika motiverad till det under hösten, som när vårens varma strålar kikar fram och man inget hellre vill än att vara ute. Men jag tänker låta mig drivas av den underbara känslan att äta sin egenodlade mat, för den drivkraften är stark.

//Sofia



fredag 5 september 2014

Rödbetspaj med getost, honung och timjan


Just nu lagas det mat på allt som landen ger oss här hemma. Rödbetorna är många och därför blir det mycket mat med just rödbetor i. En riktig favorit är ett recept från min favoritbok Det gröna skafferiet; rödbetspaj med feta, honung och timjan. Dock bytte jag ut fetaosten mot getfärskost eftersom vi har en liten mysig getostgård alldeles i närheten och deras färskost är underbar. En sak som är så himla smidigt med paj är att det är gott att spara det som blir över och lägga i matlådan. Då blir man dessutom lycklig när man får så god lunch när tiden inte räcker till att laga något.

Fyllning
4 normalstora färska rödbetor
200 g fetaost
2 dl gräddfil, naturell yoghurt eller växtbaserad ex iMat Fraiche
1 ägg
1/2 msk flytande honung
1/2 tsk torkad timjan
1/2 tsk grovmalen svartpeppar
2 del riven ost
solroskärnor att strö över

Pajdeg
3 1/2 dl vetemjöl
150 g smör eller margarin
1 msk potatismjöl
1 msk vatten

Sätt ugnen på 200 grader. Koka rödbetorna i 20-30 minuter eller tills de blivit mjuka. Låt de svalna och gnid sedan av skalet. Skiva dem tunt.
Blanda alla ingredienser till pajdegen i en bunke och sedan knåda ihop en deg med händerna. Kavla ut degen och täck en ugnsform med det. Ställ svalt i 20 minuter och förgrädda sedan på 200 grader i 10 minuter.
smula sönder fetaosten/getfärskosten och blanda med yoghurt, ägg, honung och kryddorna.
Lägg ut rödbetsskivorna på pajbottnen. Täck med ostblandningen och toppa med ett lager riven ost.
Grädda i ca 30-40 minuter eller tills pajen fått fin färg. Rosta solroskärnor i en torr stekpanna och strö över den färdiga pajen.



//Sofia



onsdag 3 september 2014

Lyckligt ovetande eller olyckligt vetande?




För bara fyra år sedan var jag knappt miljömedveten alls. Jag hade liksom inte mycket till intresse för det. Nu när jag nästintill blivit frälst av allt som har med miljön att göra så mår jag bättre men samtidigt sämre. Jag mår bra av att veta att det jag till största del stoppar i mig är bra mat med liten miljöpåverkan, att jag slutat pendla långa resor med bil till jobbet och jag känner mig befriad av att jag dragit ner kopiöst på konsumtionen. Men samtidigt blir jag ledsen när jag inser hur liten del av det stora hela jag är, eftersom jag bor i ett litet hushåll på landet utanför en liten by i ett litet land i stora världen. Det är bara en myrpiss i havet.

Men det är väl tankar som alla drabbas av och att man ibland känner för att ge upp. Men om vi alla slår undan de där tankarna och fortsätter var och en på sin kant så kommer det att göra stor skillnad i slutändan, det måste man påminna sig om hela tiden. Det räcker att ta en titt på en myrstack så förstår man det där med många bäckar små ... och att en inte kan göra allt men att alla kan göra något.


//Sofia



tisdag 2 september 2014

Lysande lyktor i landet



För första gången har jag odlat vintersquash (Uchiki Kuri). De blir så otroligt vackra att det räcker att bara se på dem för att bli nöjd. Dock blev skörden inte särskilt stor eftersom sniglarna älskade blommorna så åt de upp dem innan det hann bli så många frukter. Men plantorna växte otroligt bra ovanpå en odlingslimpa som jag gjorde i våras. Så nästa år gäller det att odla dem på en plats dit inte sniglarna tar sig alternativt hålla alla sniglar borta.

Det som är så smidigt med just vintersquash är att hållbarheten är otroligt lång, de kan faktiskt hålla sig upp till ett år innan de blir dåliga. Det är ju toppen om man fått en stor skörd, nu blev det ju inget problem för mig i år men det är ändå häftigt. Förvaringen kan dessutom ske inomhus i rumstemperatur, så innan jag lagar en soppa, bakar en kaka eller har den som utfyllnad i någon pastasås kan de ligga som vackra prydnader i en hylla. Otroligt fiffigt!


//Sofia



torsdag 28 augusti 2014

En svamptur i trollskogen


Tänk att vi här i Sverige bara kan vandra hur som helst i våra skogar. Det är något man lätt tar för givet, men så är ju allemansrätten ganska så unik för del av världen. Igår kväll var vi sugna på svampmackor och gav oss ut för att se om vi kunde hitta något ätbart i skogens skafferi. Kvällen var vacker och när solen står sådär lågt på himlen så letar sig strålarna in mellan trädstammarna och skapar en sån där magisk och nästan sagolik trollskog. Och blev det någon svamp då? Jodå, inga mängder men vi lyckades tjäna ihop till 4 underbart goda kantarellmackor. Efter att de var rensade stoppade jag dem i stekpannan för att förvälla ur all onödig vätska, sedan i med smör, finhackad vitlök och faktiskt en finhackad liten chili eftersom jag har så mycket mogen sådan nu. Det kunde gått snett med chilin och den kunde ha förstört alltihop men det gjorde den inte, den förhöjde faktiskt det hela. Så det blir repris på den nästa gång.

//Sofia



onsdag 27 augusti 2014

Kära bondbönor

Nyskördade bondbönor.


Att odla bondbönor är enkelt. Jag har testat på både friland och i låda på altanen och det har funkat fint på båda platser, så du måste inte ha grönsaksland för att få det att funka, det går utmärkt med en balkong. Bondbönor är en riktig delikatess. Det är lite pilljobb med att ta ut alla bönor ur skidorna och sedan förvälla för att sedan sprätta ur dem ur ytterligare ett skal. Men det man slutligen får fram gör det mödan värd. Så goda. Och att sitta där vid bordet och pilla med bönorna samtidigt som regnet strilar ner utanför är faktiskt lite avkopplande.

Dessutom så är bondbönor är en av de mest fiberrika grönsaker som finns och så är de rika på B-vitaminet folsyra. Och som om det inte vore nog med beröm så är baljväxter, som ju bönor är, mycket resurssnåla att producera och därför ett bra mycket val ur miljösynpunkt.

När man är klar med allt det där pilljobbet så kan man välja att äta dem som de är, fräsa dem tillsammans med lite vitlök, göra en bondbönsdipp eller Bruschetta med bondbönor, vitlök och parmesan eller kanske en risotto med vitlök och chili. Ja, det är bara att välja!


//Sofia



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...