minimalism

Uppfyller din bostad dina behov?

minimalism och boyta

 

Har du någonsin reflekterat över din boyta och hur du bor? Hur många rum har du och vad har du i alla dina rum och utrymmen? Att man har ett kök är ju en självklarhet, ett sovrum till de som bor i huset, och ett vardagsrum likaså. Men sen då? Har du så många gäster att ett gästrum är befogat, eller har du det bara för att man ju bör ha ett gästrum ifall någon kommer på besök? Har du ett hobbyrum där du faktiskt regelbundet utövar din hobby eller blir det mest ännu en förvaringsyta?

I genomsnitt har vi svenskar 42 kvadratmeter boyta per person. Är du ensam är det ju en rimlig yta, men så snart vi blir fler i familjerna så växer våra bostäder snabbt.

Behöver vi verkligen så mycket boyta. Eller fyller vi upp ytan, på grund av att det finns boyta kvar när våra behov egentligen är uppfyllda?

All den extra yta som vi sätter oss med kostar också mer pengar – i inköp, hyra, uppvärmning och underhåll beroende vad det är för typ av boende som vi har. Undersökningar med värmekamera som visar var vi rör oss i våra hem säger att det är i köket, vardagsrummet och sovrummet som vi spenderar vår tid. Varför ska vi då egentligen ha mer än så?

 

Boende lika stort som lånelöftet

Många är vi som går till banken och ber om ett lånelöfte när det börjar bli dags att skaffa sig ett eget boende. Vi får ett lånelöfte och tittar oftast på bostäder utifrån just det maxbelopp som banken gav oss. Sedan flyttar vi in och flyter ut över all boyta som vi fick för vårt banklån.

Om vi istället skulle fråga oss vilka faktiska behov vi har och skaffar oss ett boende som uppfyller våra behov så skulle det högst troligt resultera i lägre lån och mindre att ta hand om. Ett för stort boende skaffar oss massor av extraarbete i form av högre lån som ska betalas av, vilket kräver mer förvärvsarbete. Det skaffar oss också mer jobb i form av underhåll och städning. Och sorgligt nog så resulterar det här i slutändan till att vi får mindre tid över till det liv som vi egentligen vill leva eftersom vi måste lägga tiden på att tjäna pengar, underhålla och städa.

 

Vi anpassade boendet efter behoven

Vår minimalistiska resa har medfört stora förändringar för vår boyta. Vi bodde tidigare i ett stort hus på 290 kvadratmeter med typ 7 rum. På två personer. Det är helt orimligt! Dessutom hade vi ett stort garage och ett stall utöver det. Vi köpte huset för att vi tyckte om det, utan att närmare tänka på om det uppfyllde våra behov. Vi drömde visserligen då om ett stort boende och gick bara efter den känslan. Och stort blev det ju. Vi älskade huset och platsen, men valde att sälja det efter tio år eftersom klyftan mellan vårt behov och husets behov blev för stort. Husets behov tog för mycket av vår tid, och vi ville inte längre lägga tid på sånt som vi inte ens behövde eller ville ha.

Numera bor vi i en etta – visserligen en väldigt stor sådan – på ca 70 kvadratmeter. Den rymmer sovrum, sällskapsytor, kontor, kök, klädkammare, matplats, hall och badrum. Exakt de ytor och de behov som vi – två vuxna personer och en katt – behöver, utan att bo trångt. Vi spar nu massor av tid på att inte behöva lägga den på varken städning eller underhåll, något som vi tidigare fick ägna en hel del av vår tid till.

Hur tänker du kring boyta och dina behov?

//Sofia

 

Här kan du läsa mina övriga tankar kring minimalism.

Läs gärna även Minimalisternas tankar om boyta.

 

Liknande inlägg
Livet

Personlig konferens – hur funkar det?

 

Om man stannar upp och reflekterar över vad man gör, varför man gör det och vart man vill så ökar sannolikheten för att man också når dit man vill. Att ha avsatt tid för att fundera på vad man vill förenklar livet eftersom det gör det lättare att ta beslut och att prioritera i vardagen, när du redan bestämt vad du vill göra och ungefär vart du är på väg.

Alla företag har konferenser där det görs genomgångar, strategier och upplägg inför framtiden. De gör allt för att de ska utvecklas, jobba vidare framåt och få alla på företaget att jobba mot samma mål. Det är ju en självklarhet om det ska fungera. Därför är det konstigt att konferenser för ens eget liv – som ju faktiskt är det viktigaste för var och en – inte är en självklarhet. Antingen kan man göra det på egen hand eller tillsammans med sin partner eller en god vän.
För om man har krav på livet och vill göra det bästa av den tid man har bör man göra aktiva val. Annars är risken att saker bara blir som de blir för att de förväntas eller brukar bli så.

Nu i somras hade vi vår åttonde årliga personliga konferens. Vi får många frågor om det och hur vi går till väga. Så därför tänkte jag nu berätta lite om upplägget och hur vi tänker. Sedan är det upp till dig att skapa ditt sätt att göra det på.

 

Fördelar med personlig konferens

  • Du lär känna dig själv och vad du egentligen vill
  • Det blir lättare att prioritera och göra val
  • Bästa sättet att uppfylla sina drömmar
  • Mindre tvivel i och med att du vet vart du är på väg
  • På det hela taget ger det dig en högre livskvalitet

Har man en partner är det klokt att göra det tillsammans för om man inte pratar högt om drömmar och mål i livet är ju risken annars att man en dag vaknar upp och inser att man är på väg åt olika håll.

 

Hur gör man?

Avsätt tid i kalendern

Se först till att boka en tid i kalendern och se till att avsätta ganska mycket tid. Vår allra första konferens varade i ungefär 4-5 timmar för att sedan expanderat upp till 8 timmar, med pauser för fika, bensträckare och lunch.
De senaste åren har vi gjort en större grej av det och nu gör vi det över ett par dagar i samband med att vi besöker en ny stad vi inte tidigare besökt.

 

Bestäm en plats

Förlägg helst konferensen på en neutral plats. Boka rum på ett hotell, en konferensanläggning eller annan plats som inte ingår din vardag. Viktigast är ett miljöombyte, eftersom det ger energi, kreativitet och nya perspektiv.

Vi delar in vår konferens i olika pass. På förmiddagen kan vi sitta på en bänk i en park och avhandla ett av våra sex områden, sedan äter vi lunch och promenerar för att hitta en ny plats att sitta på för att avhandla nästa punkt. Det är väldigt inspirerande och ger klara tankar.

 

Utrustning

Allt du egentligen behöver är en skrivbok och en bra penna. Skaffa dig gärna en bok som du endast använder till dina konferenser, eftersom det är praktiskt att ha all dokumentation samlad. Man kan såklart använda dator, men risken finns att det distraherar tankarna. Oavsett om man använder penna eller dator så finns det en viktig kraft i att skriva ner vad man kommer fram till. Det är skillnad på att ha en tanke och att få den på pränt, det tvingar dig till en helt annan skärpa och tankekraft för att kunna konkretisera och formulera de tankar som kommer upp. Det är väldigt nyttigt. När det dessutom finns nerskrivet öppnar sig också möjligheten att se vad man åstadkommit. Många gånger märker man inte alla de förändringar som man genomgår, men det blir väldigt tydligt när jag kan läsa vad jag ville för fyra år sedan och se att jag faktiskt är där nu.

 

Vårt upplägg

Man behöver ha någon form av struktur på sin konferens. Vi jobbar utifrån 6 områden: Ekonomi, Hem & boende, Jobb, Fritid, Relationer och Personlig utveckling. Vi sätter upp mål både på kort och lång sikt. Var vill jag befinna mig om 1 eller 5 år på respektive område? Vi behandlar också stort som smått, vissa mål är stora och övergripande medan andra är små och konkreta – allt ska med upp på bordet. Vi pratar om tre olika perspektiv; jag, han och vi.

Eftersom vi har gjort detta i många år så påbörjar vi varje område med att gå igenom föregående års anteckningar och bocka av allt vi genomfört. Vissa punkter stryks helt för visst händer det att mål som man satt upp föregående år inte längre känns aktuella eftersom man förändras med tiden och får nya tankar och influenser som såklart påverkar ens mål och prioriteringar.
När man tar sig an ett område så börjar vi att bena allt som dyker upp kring respektive område. Färdig är man först när allt är uttömt. Som jag tidigare skrev så berörs stort som smått.
Sätt gärna upp mätbara mål, så att du vet efteråt om du har lyckats eller inte. Vissa punkter kan också behöva deadlines.
För varje sak vi skriver ner i vårt protokoll så sätts en liten ruta framför, den rutan kan man sedan bocka i och då syns det tydligt vilka mål man uppnått och inte.

För ett antal år sedan satte vi upp som mål på en konferens, att vi ville frigöra mer tid och skapa ett enklare liv. Vi satte också upp alla delmål som vi måste klara av för att ta oss dit. Det är därför vi de senaste åren genomgått alla dessa förändringar med att sälja det stora huset på landet och göra oss av med ALLT överflöd, och nu bor i en liten lya i stan. Tänk vad en mening på ett papper kan medföra. Testa själv vettja!

 

Jag har tidigare skrivit om personlig konferens, så om du vill läsa mer om det kan du göra det.

//Sofia ♥

Liknande inlägg
minimalism

Lider du av nostalgi?

nostalgi

 

Nostalgi kan sätta ordentliga käppar i hjulen när du tänkt att du ska börja rensa och röja.

Jag sparade mina nostalgigrejer till de sista rundorna i rensningen. De var helt enkelt för svåra att börja med, de kräver liksom lite mer eftertanke än vanligt ”krafs”. När jag sedan hade rensat bort allt som kändes enklare så var det mest nostalgigrejer kvar på hyllorna. Och när jag väl kommit så långt i min rensning, så kände jag mig mogen för att börja utmana min nostalgi.

Det gäller att rannsaka sig själv och försöka se så objektivt som möjligt på sakerna man samlat på sig under årens lopp. Saker man ärvt kan vara jobbiga att göra sig av med, men om de ändå bara ligger nerpackade i en låda i förrådet år efter år, så känns det väldigt onödigt.

Vissa saker är dessutom så fula att man inte vill visa upp dem i dagsljus, men de har sparats för att man fått dem av någon man tycker om eller har ett speciellt minne kopplat till dem. Känner du så är det ganska självklart att de inte ska behållas. Skänk dem till andra som gillar och använder dem istället. Jag tror inte att personen som gav dig gåvan vill att du ska våndas över saken du fick.

Jag bestämde mig för att inte längre behålla saker enbart för att jag har ett särskilt minne kopplat till dem. Om det finns saker som jag verkligen vill minnas så tar jag en bild av den innan den försvinner ut ur min ägo, då kan jag fortfarande framkalla minnet som är knutet till prylen, utan att behöva äga och förvara den. Ett exempel som jag tidigare skrivit om är att jag gjorde mig av med min brudklänning som hängt i garderoben i åtta år.

Sen så finns också kategorin av grejer som är väldigt fina och man därför inte vågar använda ifall de slits och går sönder. Det är ett märkligt beteende. Går de att använda? Använd dem! Använd mormors gamla silverbestick, finporslin och kristallglas till vardags och gläds åt dem varje dag. Att de ska ligga nerpackade just för att de är fina är ju inte klokt. Man ska använda dem just för att de är så där extra fina.

Hur är du, håller du hårt i dina nostalgiprylar?

//Sofia ♥

PS. Om du är i början av din rensar-resa och behöver konkreta tips kan du kolla mitt inlägg med 22 saker att börja rensa ut.

 

Liknande inlägg
Livet

Ännu ett nytt kapitel

 

När vi förra året sålde vårt stora hus med tillhörande lantliv och allt vad det innebär, utanför Alingsås så visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Vi visste att vi ville sälja huset eftersom det tog för mycket tid från annat som vi vill göra i vårt liv. Efter mycket letande så slutade det med att vi hyrde en lägenhet i Lidköping, dels för att känna på hur vi trivs med lägenhetslivet och stadslivet. Så här i efterhand kan vi se att det var bra att vi bara hyrde en bostad eftersom vi inte var helt säkra på var vi ville bo. För en tid sedan såldes fastigheten som vi bor i, och vi blev återigen ställda inför ett nytt val kring bostad. Efter lite funderande bestämde vi oss för att byta stad. Och valet var faktiskt ganska enkelt den här gången. Vi har ju fått smak för stadslivet och den enkelhet som det erbjuder oss just nu. Så sagt och gjort så köpte vi oss en lya anpassad för våra behov i Göteborg.

Jag jobbar ju sedan några månader tillbaka redan i Göteborg och efter sommaren börjar även Mattias ett nytt jobb där. Det ska bli fint att få bo tillsammans på heltid igen. Det har vi börjat sakna nu efter fyra månaders veckopendlande. Det här innebär att vi båda kommer att kunna promenera till våra arbetsplatser, ha möjlighet att käka lunch ihop och ha nära till mycket. Precis så enkelt som vi vill ha det just nu.

 

”Men ska ni flytta igen?”

Ja, så finns det tråkigt nog en och annan som säger. Vi har älskat det året som vi fått i Lidköping. Vi har fått möjligheten att upptäcka en helt ny plats som gett oss helt nya perspektiv på saker. Vi har fått lära känna massor av helt nya människor. Helt nya människor som nu har blivit en del av vårt liv på olika sätt, och dessa relationer kommer att finnas med oss för lång tid framöver. Ja, kanske till och med hela livet. Det känns rikt. Vi är så glada över vårt år i Lidköping, för det hjälpte oss att inse att vi vill bo i en stad ett tag. Men en något större stad.

Vi kommer att flytta igen. Och igen. Och troligen igen. För vi är nyfikna och gillar att testa olika sorters ”liv”. Vi vill inte låta föreställningar om hur vi borde göra, begränsa oss. Och nu när vi gjort oss så lätta efter åratal av utrensning av prylar känns det som en lek att flytta.

//Sofia ♥ 

 

 

Liknande inlägg
minimalism

Allt jag behöver i en väska

 

Sedan åtta veckor tillbaka veckopendlar jag till Göteborg måndag till torsdag, eftersom jag ju hoppat på ett kul jobbuppdrag där för en tid framöver. Det är verkligen roligt och jag är så glad att jag tog chansen när den dök upp – trots knöligheten med avståndet. På köpet har jag och maken fått erfarenheten av att vara på var sitt håll på veckorna. Till en början kändes det lite konstigt, men vi vande oss efter bara ett par veckor och ser nu alla fördelar som det innebär.

Ännu en fördel som jag upptäckt är hur få saker jag verkligen behöver. Jag hyr ett litet rum där jag bor på veckorna. I det rummet har jag en säng, ett sängbord, ett skrivbord, en stol och en garderob. Med mig har jag varje vecka en liten väska med exakt de kläder som jag kommer att använda och en necessär. Inget mer. Jag har alltså exakt det jag behöver och använder. Inget överflödigt alls. Och jag älskar det. Det är en sådan otrolig enkelhet att bara ha exakt det jag använder och inget mer. Till en början trodde jag att jag skulle sakna valalternativen som den egna garderoben innebär, men det gör jag inte alls. Tvärtom så inser jag enkelheten i den lilla garderoben.

Och att ha allt jag behöver i en liten väska är en väldigt skön frihetskänsla.

//Sofia ♥

Liknande inlägg
minimalism

Vem är du utan dina prylar?

 

Har du någon gång tänkt på hur mycket dina saker säger om dig. Vilken väska du har hängandes över axeln, vilken telefon du använder, vilken inredning du har där hemma. Även vad du har för bil, hur ditt boende ser ut och hur många vackra loppisvaser designade av kända Gustavsbergsprofiler du har på hyllan. Alla dessa attribut säger något om din identitet och din status.

Generellt sett kan en förstå ganska mycket av en människa bara genom att se dennes kläder och hem. Eller åtminstone förstå den bild som personen bakom vill identifiera sig med, eftersom vi till stor del bygger våra identiteter med de saker vi omger oss med.

Vad händer då när en rensar bort mycket av sina saker som förut varit signifikanta med en själv? Jag var ju exempelvis den där loppistjejen med alla fina loppisfynd. Jag var hon som samlade på gamla stolar och därmed kunde erbjuda fem hela fotbollslag sittplats. Jag var hon som alltid fick frågan om vad jag fyndat för fint på loppis den här helgen.

Nu då? Nu är jag inte hon längre. Vem är jag då, utan alla mina prylar? Nåja, allt har jag ju inte gjort mig av med. Men inte så långt ifrån, nu har jag bara det som verkligen behövs och används.

Självklart är jag medveten om att det också säger något om mig och min identitet när jag valt att inte ha så många saker.

Men det jag egentligen vill säga är att när jag inte längre har så många saker att hantera och lägga tid på att ta hand om och liksom gömma mig bakom, så måste jag på något vis konfronteras med vem jag är bortom alla attribut. Jag har liksom inte grejerna att hänga upp mig själv, och min identitet på. Jag måste stå där naken inför mig själv och se vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill. Det kan vara både fruktansvärt jobbigt och väldigt intressant. Det hade varit väldigt mycket enklare att vända blicken åt ett annat håll och fokusera på annat, men jag vill verkligen veta vad som döljer sig där bakom. Och jag är på god väg att ta reda på det.

Har du funderat på vem du är utan dina prylar?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg